Min dotter var 1.5 år när vi skolade in henne. Mina dagar räckte inte så långt även då jag tog ut 3 dagar i början av föräldraledigheten.
Efter barnet fyllt 1 år måste man ta ut 5 dagar i veckan för att inte förlora sin SGI. Där gick mina dagar rätt fort! Pappan förde då över några av sina dagar och jag kunde då stanna hemma 3-4 månader till.
Jag ville gärna ha henne kvar tills hon blev åtminstone 1 och ett halv år. Jag hade inget jobb att gå tillbaka till, eller rättare sagt någon som väntade på mig att komma tillbaka.
De sista månaderna innan inskolning märkte vi att hon började mer och mer ta för sig. Hon kunde gå stadigt och gick rätt fort. Hon behövde alltså inte bli buren av någon. Hon kunde fråga efter vatten och säga att hennes blöja är full. Hon åt även glatt själv från tallriken och behövde inte alltid bli matad. Genom detta kunde jag få lugnet om att hon inte behövde lika mycket ” tillsyn” som när hon var precis 1 år fyllda, då kunde hon knappt gå och behövde någon som höll koll på henne hela tiden så att hon inte skulle riva ner något eller göra sig illa genom att ramla omkull.
Alla har inte den möjligheten att stanna med sitt barn tills barnet känner sig redo eller när föräldern känner sig redo att skola in.
Jag kände mig väldigt redo för när den dagen kom. Mitt barn ville träffa andra barn, ville komma hemifrån.
Men så klart blev man ledsen när den dagen kom, ännu en förändring skulle ske. När man varit hemma så länge tillsammans känns det riktigt hemskt att gå timmar utan sitt barn. Utan att få veta vad det gör, om barnet är ledsen och gråter. Ja ni vet.
Saknaden var stor redan när man går ut genom dörren. Men det är en del av livet. Mitt barn måste lära sig något nytt. Även om jag gärna vill ha kontrollen över allt hon gör. Vad hon äter och vad hon gör om dagen.
Vissa barn gråter efter sina föräldrar, dem känner sig ledsna när föräldern går därifrån.
Vi hade tur att Jiyan klickade direkt med sina fröknar, vi gjorde det med. Underbara fröknar. Jag frågade dem om hon grät efter mig, visst efter första lämningen vid inskolning grät hon ju men dem fick henne på andra tankar. Dem skulle ringa om hon var riktigt ledsen.
Jag förstår varför min dotter trivs så mycket där. Hon frågar om dagis hela tiden och pratar om sin dag och sina kompisar.Hon förstår inte ibland att hon ibland ska vara ledig från dagis. Hon vill dit varje dag. Ibland hinner hon knappt säga hejdå, hon springer rakt in i fröknarnas armar.
Hon är inte där på heltid, högst 20 timmar i veckan. Ibland 15. Pappan och jag jobbar oregelbundna tider så vi får ändå lite tid tillsammans mitt i veckorna och ibland hela helger. Visst det blir inte mycket i lön för mig men jag behöver inte ha min dotter på dagis en hel dag. Precis som med oss vuxna så vill vi gärna komma hem tidigt från jobbet.
När tvåan kommer så har vi rätt till 15 timmars dagis för henne, Hon kommer fortsätta gå på dagis när jag är föräldraledig.
Hon får dock själv välja om hon vill dit eller stanna hemma. Men jag hoppas att hon väljer att fortsätta gå där i alla fall nån dag i veckan, Jag kommer inte känna att jag slänger in henne där bara för att kunna pusta ut en stund (om man ens kommer kunna göra det den första tiden). Hon kommer få undervisning, mer uppmärksamhet – oja det låter konstigt när man vet att det går 16 andra barn på dagiset. Men hon kommer göra mer saker under sina 3 timmar där än hon skulle fått göra här hemma.
Jag kommer säkert vara jätte trött för att ens kunna ta oss ut, speciellt när det är vinter och kallt.
Och då kommer jag känna mig mer som en sämre mamma för att jag inte kan ge min dotter stimulans under dagarna.
Jag kommer vara en gladare mamma, och en glad mamma får automatiskt ett glatt barn. Ni vet dom där 5 minuterna man får ibland på toaletten (ensam)?? man kommer ut som en ny människa hahha.
Jag var ett vrak när hon var ett spädbarn. Jag gömde mig på toaletten för att komma ifrån nån minut. För att andas.
Och vilken nytta det gjorde alltså. Ibland behöver vi denna paus och det utan att känna oss som dåliga mammor.
Vad långt inlägget blev men vad jag försöker skriva är att varje förälder vet vad som är bäst för sitt barn och väljer utifrån det.
Har man möjlighet att stanna med barnet längre eller stanna hemma överhuvudtaget så varför inte. Men se över barnets behov, vad vill barnet? visst är dem små och inte kan dem få välja? men det är viktigt för utvecklingen att se över barnets behov också. Och inte bara tänka att man får så lite tid med dem om man väljer att skola in dem och att man missar så mycket. Visst missar man speciella stunder, vad ledsen jag var över det i början. Men tänk alla de andra stunderna man får tillsammans när man väl får vara med varandra.
Dem blir riktigt speciella.
Senaste kommentarer