Ni vet den där känslan som infinner sig när man hållwr sitt barn i sin famn ocj märker dess längd. Benen sträcker sig ut flera cm och man förstår inte när detta kan ha hänt 😉 hon rymdes ju i min famn typ igår.. eller nåt. Tiden går riktigt fort, för fort och man önskar att den magiska bebistiden varade för alltid men visst längtar man till mer stabilare sömn, mer sömn överhuvudtaget. Sluta amma… ja det där med amning kommer jag aldrig någonsin förstå. Vad som är bra med det egentligen. Allergiläkaren jag talade med sa att jag behöver inte amma mer om jag tycker att det känns jobbigt nu med allergierna och att mjölken ändå inte är näringsrikt när hon är så pass gammal. Medan annat säger att mjölken inte alls förändras så mycket ju äldre barnet är… vet någon exakt hur det nu är? det får man nog aldrig veta! Men känner att snart är det slut ammat. Lite svårt nu när hon själv ber om det.
Jag lär nog ångra att jag skrev inlägget sen för jag borde lagt tiden på att somna om. Tummen upp för att hon somnade fortare om inatt och inte som innan. Vaken 2 timmar i sträck. Vilken tortyr. Inatt var jag inte så rolig. Lite svårt att vara tråkig när hon är på bus humör och är så där söt som hon kan vara för att trigga igång mig in i hennes värld där allt är tiptop. Man kan ju inte låta bli 😉 men det funkar inte i längden… om hon håller sig vaken för det i timmar. Magen är återigen bra!
Senaste kommentarer