Du Och Jag Och Två Barn

Gjorde ett samtal till stadshuset för att höra om hur det går med våran ansökan om förskoleplats i Januari.
Fick höra att dem handlägger just nu ansökningarna och många som sökt till vinter.
Skulle kännas tråkigt att lillan hamnar i en allt för stor grupp med barn. Speciellt barn i olika åldrar.
Men det lär ju bli så, för det hör man ju. Många som söker just till den förskolan och förskolan funderar på att utöka platser!
Bläää. Men får se hur det ser ut på plats, man kan väl få byta om man känner att det inte kommer funka?.
Jag kommer inte vara på plats när min unge behöver mig, det lär ju inte nån annan förskolelärare heller vara -alltid. För man kan knappast hinna med alla barn. Det säger ju sig självt. Man har ju jobbat inom omsorg.
Man blir ju knäpp på folk som tycker att deras barn har det bra på dagis redan vid 1år fyllda eller är det bara något dem försöker intala sig, visst jag kan förstå att man har ett jobb att gå till och man inte har råd att vara hemma. Men har man en möjlighet att stanna hemma lite till så ska man ta den möjligheten.
Man får även höra att barnet har det bra utan sina föräldrar ibland.
Det är väl klart att barnet mår bra av att få vara med andra ibland men när barnet känner sig osäker och otrygg så vill dem ha sina föräldrar och ingen annan. Varför är det så konstigt egentligen?
Man behöver inte vara överbeskyddande bara för man vill ALLTID sitt barns bästa. Och vem vet sitt barns bästa än just föräldrarna.
Nu känner jag att min dotter börjar känna sig redo att börja på dagis, och vi hade bestämt oss redan innan hon föddes att hon inte ska börja dagis så fort hon fyllt 1år utan vi ville vänta tills hon åtminstone var 1.5 men innan hon blivit 2år fyllda.
Man kan se på henne lite smått att hon är redo att skaffa sig egna vänner och lära sig lite nya saker som man inte kan göra här hemma.
Hon är duktig på att äta själv och sitter rätt länge vid bordet och äter tills hon är mätt. Hon ber om vatten och säger till när blöjan ska bytas. Det där med matsituationen var jag mest orolig för, tex förskolelärarna hinner väl inte mata alla barnen ordentligt om många av dem behöver matas?, jag menar – hur många nyblivna 1åringar kan äta helt själv? utan hjälp och tillsyn. Nu behöver man inte känna den oron för hon äter duktigt och kan äta själv. Och åter igen, jag vet hur matsituationen kan bli stressig när man inte räcker till.
Tänk er själva när ni sitter med erat barn och äter – kanske lite smågrinig och trött, slänger runt mat och häller ut vattnet, och tänk er sedan ett bord med 20 barn och 2-3 fröknar? som samtidigt äter sin egen mat.
Nu vet jag inte om det är så på alla förskolor, att lärarna tar sin lunch tillsammans med barnen för det var så på ett dagis där jag hade tidigare praktik.
När hon börjar på dagis så kommer det påverka både mig och henne, men på ett bra sätt. Hoppas jag.
Hoppas även att kunna få ett jobb som innebär dagtid och inte kväll. Vill helst vara hemma med henne under kvällen, vill ju självklart att hela familjen är samlad efter klockan 16 varje dag men det kommer inte bli så, inte när killen jobbar lite olika varje dag.
Det blir nog jätte bra känner jag =)