Lite så där att dagarna känns som att de går i ett. Vet knappt vad det är för dag 😉 tur att man måste ha koll på jobbet annars vore det tokigt. Redan har barnen blivit less på att jag ska lämna hemmet för jobb. ”Ska du jobba hela tiden” undrar J när jag förbereder mig. Denna månad har jag 133 timmars arbete. 133 timmar borta från barnen, galet mycket. Är så glad att jag har jäkligt nära så jag slipper spendera ytterligare mer tid utan dem. Detta är bara början… när båda börjar på dagis blir det ännu mer jobb eller skola eller ja.. både. Och sambo jobbar. Och när ska man hinna med det andra? Familjelivet? Kommer sakna ihjäl mig efter barnen, vill inte dem ska behöva gå 8 Tim på förskolan. Måste måste planera saker så det inte sker eller i alla fall inte för ofta.
Barnen har redan somnat för natten, och klockan är innan 20. Var ett tag sedan detta hände. Under sommaren blir det tyvärr sena läggningstider och det påverkar väldigt mycket på J.s humör har vi märkt. Klockan 19.30 till sängs blir perfekt för dem. Men svårt att hålla fast vid det på sommaren. Knappt att M vilar under dagen. Så där har vi två övertrötta barn under eftermiddagen.
Nu blir det soffläge framför tvn eller jag borde väl nog läsa boken jag lånat på bibblan som nu påminner mig om att jag måste snart lämna tillbaka den.
Senaste kommentarer