Nu har jag lämnat lillan en hel timme med sina fröknar. Jobbigt känns det, men jag är trygg med hennes fröknar och det behöver jag inte känna någon oro för. Bara det att lillan blir jätte ledsen och det är det som skär i mitt hjärta. Att hon blir ledsen när jag sticker iväg.
Hon känner sig lämnad, blääääääää. Det blir ju inte något lättare om hon nu skulle bli inskolad senare. Jag tror till och med att det skulle bli svårare för henne att bli lämnad som äldre. Vid hennes ålder kan man distrahera henne med olika saker, att få henne tänka på annat.
Göra henne upptagen med massa olika leksaker så att hon inte tänker så mycket på att jag inte är där.
Hör ett barn gråta, det är inte hon utan någon utanför här i den lilla skogen.
Ååååååh,,,hoppas hon inte gråter fortfarande.
På fredag blir det lunch, dem satsar i alla fall på det. Hennes allergi papper blev inlämnat till köket idag.
Svårt att förklara det där med sojaprotein. Att hon kan bli allergisk mot det då hon är mjölkprotein allergiker.
Nu har inte bvc skrivit något om sojaprotein på pappret som är underskrivet så man får stå där o förklara själv. Som om man vore en läkare. För oss var det också svårt i början att ta in allt med hennes allergier så vi har full förståelse. Vi kommer också förstå att det är helt omöjligt för lärarna att hålla koll utan att blinka så att inte Jiyan får i sig någon annans mat. Nu vet jag inte hur hon kommer vara vid maten, men hon kommer helt klart märka att maten inte är likadan. Därför kör vi på mjölkfritt vid maten här hemma, så att det inte blir så krångligt. Men visst har vi yoghurt och andra smaskiga mjölkprodukter i kylen, bara det att vi äter det när hon inte ser.
ps: det går magsjuka på dagiset. Avlider. Hoppas vi inte får det nu när vi redan haft det. BLÄ.. det vore väl orättvist.
Senaste kommentarer