Vi hade ingen bra natt. Blev väckta strax innan klockan slog 3 av en liten tjej som var hur pigg som helst och ville upp.
Både killen och jag var as trötta och det är ingen rolig tid att bli väckt på. Mellan 3 och 5 gick hon bananas i sängen. Kom inte till ro, försökte med allt möjligt. Vi gick upp flera gånger med att ge henne vatten, smörja henne, byta blöja. Sedan tjatade vi massor på att hon faktiskt måste sova. Höjde rösten också för vi blev irriterade pga vi blev väckta mitt i sömnen, lätt att det spårar ur.
Har ingen aning när hon äntligen lyckades komma till ro men det blev i alla fall lugnt i sängen, sov hon? för jag hörde ingenting tills vi blev väckta igen av henne. ”Jag är vaken” sa hon mitt i ansiktet på mig sedan pussade hon mig på halsen. Lätt att man kärleksdör lite och ångesten över att man skrikit åt henne för hon inte ville somna om.
Att man har dåligt samvete över det som hände hjälpte inte, hon var inte på bra humör vid frukosten. Fick utbrott för hon inte fick bre sin femtioelfte smörgås. Slängde sig på golvet, slog i huvudet bara för att få sin vilja igenom.
Nu förstår jag denna trots och utbrott som andra mammor skriver om i sina bloggar. Både jag och pappan som redan var på dåligt humör blev inte så glada över dessa utbrott på morgon. Skapade stora åskmoln mellan oss och jag ville bara gå in någonstans och gömma mig.
Hjälper ju inte mkt att man börjat må som satan på morgonen. Illamåendet slår tillbaka igen.
Jag hade planerat att gå ner till stan snabbt för att handla det sista, Julklapp till lillans sedan lite annat. Men det kändes omöjligt när vi vaknade så sent och pappan skulle till jobbet på Eftermiddag. Och det gjorde mig också på ännu sämre humör.
Efter ett samtal med killens familj så visade sig att hon skulle bli hämtad av dem. Snabbt kom dem på dörren och när vi sa hejdå till Lillan började jag grina som sjutton. Så jäkla känslig man är när man är gravid. Bara hon lämnar huset utan oss kan jag känna separationsångesten och inbilla mig något illa kan hända henne. Och det blir 1000 ggr värre när man är oense och bråkat innan.
Efter jag lugnat ner mig lite säger jag till killen att jag inte kan sitta hemma utan vill uträtta ärenden som jag tänkt och han ville hänga på.
Vi fick nästan allt gjort, träffat lillans ena faster som hängde på, ringt till lillan flera gånger för att höra hur det går för dem och hon hade förstås super roligt där borta. Killen åkte sen till jobbet och jag o lillans faster fortsatte gå runt i stan, super trevligt oftast går man ensam eller ibland har syskonen med. När jag kommit in genom dörren och slängde snabbt in hennes julklappar i min garderob hör jag fotsteg i trappen och det var dem. ”Mamma, jag har saknat dig också” säger hon. Åh gullet, jag saknade henne massor med och det kändes så mycket bättre och all oro försvann när hon var i min famn igen.
Min mamma och syster kom också över hit på besök så lillan har fått göra massor idag, hon sov dock inte på dagen men det gjorde hon inte igår heller. Får se hur natten kommer vara.
Nu är det bara 8 veckor kvar innan bf och jag känner hur tålamodet och humöret förändrats. Jag blir fort trött, och orkeslös och grinig.
Hoppas dessa veckor går fort, för jag känner mig färdig med denna graviditet. Vill ha båda barnen att pussa på.
Senaste kommentarer