Sitter och tittar igenom förlossningsbilderna, jag väljer ut några kort som ger starkast minne. Besparar er korten på mig därifrån. Haha jag garvade som fan när jag tittar på dem nu. Jag såg ut som en sumobrottare. Såg ut som att jag verkligen led, och det var jätte tufft. Men inget man INTE klarar av. Kan inte förstå att Jiyan varit så där liten som på bilderna, bilderna luras lite också för hon var mindre än vad det ser ut. En liten pluttfis det är vad hon var med sina 2740g och 47 cm. Hon verkar även nöjd och belåten på bilderna men i själva verket var hon kinkig och ville jämt ligga tätt mot oss. Förståeligt ändå, hon var ju så pluttig. Kroppsvärme är bara bra för det nyfödda. Vi sov med henne tätt mot bröstet även när vi kom hem från BBn för det föredrog hon.
På bbn fick hon ligga under en sån där värmelampa pga gulsoten, det gillade hon. Minns att killen gick vid 21 hem första kvällen för han fick inte stanna kvar pga brist på plats och vid midnatt tog vi prover på henne. Jag ville inte att hon skulle genomgå blodprov utan mig så jag valde att följa med fast jag knappt kunde stå upp. Med min kateter traskade jag bakom barnmorskan. Jiyan var så duktig och sa inte så mycket när barnmorskan stack henne flera gånger i den lilla mini handen. Men ont i hjärtat fick jag. Usch, man vill ju inte att ens unge ska bli stucken!. Hennes gulsot försvann efter sisådär 5 dagar typ? tur att hon föddes på sommaren, vi la hennes säng mot fönster i sovrummet så hon kunde lapa lite sol när hon sov.
Sista bilden väcker väl mest känslor antar jag, jag hatade den dagen! Allt var fel. Jag var trött, Hade jäkligt ont överallt,amningen var inte igång ordentligt. Jiyan grät, jag var helt förstörd. Mest som gjorde ont är att Jiyan blev inte mätt, hon var liten från början men när vi kom hem från Bbn vägde hon 2.4kg. Hon hade gått ner så pass mycket under de 3 dagarna. Gör om och gör rätt denna gång, jag kommer tacka nej till besök när vi kommer hem från BBn. Man får komma och hälsa på oss när vi är på BBn för att se bebisen men jag pallar inte besök här hemma. Man vill helst stänga in sig när man inte är helt på topp för att läka och komma upp snabbt på benen igen. För det behövs. Vi var uppe var tredje timme om natten, ingen sömn och ingen av oss orkade ens med något annat än bara sova och äta och det vill man passa på när barnet ligger och sover. Jag rekommenderar starkt till er som väntar barn att tänka på ert mående och vad ni egentligen orkar med efter förlossningen. Det är jätte roligt med besök och att alla vill träffa en men det är inte roligt när man bara vill vara ifred. Kroppen är i obalans för att inte tala om hela familjens omställning. Det finns tid för att träffa den nya bebisen en annan gång när familjen kommit någorlunda igång efter den stora händelsen.
Jag vill att Jiyan är med oss när hennes lillasyster kommer hem. Vill att hon ser att lillasyster äntligen är här. Helst vill jag att hon är med oss när vi blir utskrivna från BBn. Jag hoppas att jag inte behöver stanna mer än en dag på BBn.
Kommer längta ihjäl mig efter Jiyan annars och må dåligt att säga hejdå till henne om vi blir kvar ännu en dag där. Måtte det gå över fort denna gång! 3 dagar tog det för Jiyan att komma ut efter att värkarna kom. Jag stannar hemma längre denna gång. Hatar verkligen sjukhus.
Mysig läsning även om jag lider lite med dig!
Det kan verkligen vara tufft första tiden.
Tack och lov så känner jag mig rätt mycket tuffare och starkare med Wilma. Allt har gått lättare. När jag kom hem ett dygn efter fl så var här 8 personer och jag och W men det störde mig inte alls utan jag mådde så ofantligt bra trots att det hade gått så kort tid. Det jobbigaste tycker jag är den psykiska delen som man inte kan göra något åt. Baby blues och alla hormoner hit och dit.
Du är en stark och duktig mamma!
Jag hoppas du får en fantastisk förlossning och tid efter. Att allt flyter på bra och att amningen inte bråkar osv. Att ni verkligen får njuta. Behöver du någon gång lite peppning och stöd så vet du vart jag finns! 🙂
Kram
Sandy: Hej snälla du! ja det är verkligen tufft efter förlossningen, förlossningen är inget jämfört med efteråt tycker jag. Hoppas att kroppen blivit starkare sen sist som du upplevde det.
Jag nådde botten nästan direkt efter, svårt att ta sig uppåt när man inte får vila upp sig ordentligt. När vi kom hem från BBn så hade jag inte sovit många timmar på flera dagar.Man blir jätte känslig för allt, jag grät för Jiyan inte hade någon hals haha. Så det blev lätt jobbigt att ha människor här, jag skulle tycka att det var kul annars om man inte dog av smärta och sömnbrist samtidigt.
Håller tummarna att denna gång inte blir lika jobbig. Kram på dig!:)
Mysig läsning även om jag lider med dig!
Det kan verkligen vara tufft första tiden.
Tack och lov så känner jag mig rätt mycket tuffare och starkare med Wilma. Allt har gått lättare. När jag kom hem ett dygn efter fl så var här 8 personer och jag och W men det störde mig inte alls utan jag mådde så ofantligt bra trots att det hade gått så kort tid. Det jobbigaste tycker jag är den psykiska delen som man inte kan göra något åt. Baby blues och alla hormoner hit och dit.
Jag hoppas du f