12/6-2011

Klockan 17.00 kände jag annorlunda värkar, dessa värkar kom och gick. De var långt ifrån varandra och jag trodde det var bara sammandragningar som kändes lite annorlunda. Vi packar BB-väskan snabbt, jag vet inte ens vad jag packar. Orkar inte koncentrera mig på det. Lägger i barnetskläder och något till mig att ha på. Killen och jag satt uppe länge, fick inte ro i kroppen. Gick in och ut från toaletten, kroppen var orolig. Han masserade min rygg då värken strömmade genom kroppen, mest vid ryggslutet och i mitt högra ben kändes det. Vi gick till slut och la oss, jag kunde så klart inte somna.

13/6-2011  (natt)

Hittade ingen skön sovställning och de gjorde fortfarande ont. Killen hade somnat för länge sedan och jag ville inte väcka honom. På nåt sätt somnade även jag, men vaknade klockan 2 för att gå på toa. Jag försökte somna om, vet inte om jag lyckades men nästa gång jag steg upp var klockan 5 på morgon. Gick på toaletten igen och sedan la mig i soffan grinandes. Ville inte heller då väcka killen. Jag vandrade runt i lägenheten som en galning med båda händerna om svanken som jag samtidigt masserade så att de onda skulle försvinna. Killen vaknade vid klockan 7 och hittade mig i soffan. Han frågade hur jag mådde och jag grinade tillbaka att det gör ännu mer ont än tidigare. Han blev arg att jag inte väckt honom. Vi satt uppe framför tv och han masserade åter igen min rygg vid varje värk. Jag började fatta vad som höll på att hända då värken kom efter varandra men långt ifrån. Han ville ringa förlossningen och jag bad honom att inte göra det. Jag ville inte FÖDA, inte då!

kl 10.20

Min favorit serie började på tv, jag hänger inte riktigt med. Orkar inte bry mig. Jag gråter av smärta och pallar inte nå mer. Killen övertalar mig att ringa till förlossning. Hon i telefonen frågar hur jag mår och hur långt ifrån värkarna är. Jag säger att de kommer var 10 minut och att jag inte börjat blöda än. Värkarna ska komma var 4-5 minuter säger hon.
Hon ber oss avvakta lite och om det känns jobbigare så ska jag ringa igen.
Jag är super sur på killen, grinig på honom. Klagar över att vi inte ens ätit frukost och att jag är super hungrig.
Han springer iväg till ica och handlar, köper även choklad som jag bad honom. Därefter äter vi frukost, iaf han. Jag orkade knappt lägga in en brödbit i munnen förens nästa värk kommer.
Jag springer in på toaletten och sitter där en stund, torkar mig och på pappret ser jag blod.
Öppnar dörren och skriker att jag blöder. Killen ringer fort min mamma. Det hör jag medan jag sitter på toa. Jag ropar – MEN ring inte NU! man kan ju blöda flera dagar innan det ens händer något?!!!!!!!!!!!. Jag önskade att det inte skulle hända något på bra länge.
Jag går och lägger mig på soffan igen, killen ringer till förlossningen. Vi säger att värkarna kommer tätare – var 4dje minut. Det kändes som det. Hon ber oss åka in.
Jag klär på mig snabbt som fan, går till badrummet. Plockar på mig allt jag såg in i väskan.

kl 12.00

vi står på parkeringsplatsen och väntar på våran skjuts. Jag mår jätte dåligt, är rädd att ungen ska komma ut. jag grinar. Folk som går förbi glor på oss. jag klagar över jävla körkortet. Till slut kom bilen. Mamma och hennes pojkvän kom. Mamma tittade på mig. Jag var hur lugn som helst i bilen tyckte hon. Hon frågade om jag var riktig säker på att bebisen kommer. Men fan, hur ska jag veta?
Sant som hon säger så var smärtan inte så farlig i bilen.

Förlossningen

Vi väntar på vår tur, Jag måste undersökas först. En barnmorska kommer och presenterar sig för oss. Vi alla går in i ett rum och hon sätter på CTGn för att mäta värkarna och kolla bebisen hjärtverksamhet. Hon berättar hur allt funkar och killen och min mamma väntar ivrigt på att CTGn ska gå över 25. Då betyder det att jag har en sammandragning. jag skulle vara kopplad till apparaten i 15minuter. En annan barnmorska kommer in och tittar på resultaten. Hon säger att värken kommer var 10min fortfarande och att jag sagt var 4dje i telefon. Det kändes som att värken kom tätare då jag var hemma ju, Vi tog dock ingen tid iofs.
Hon säger till mig att hon måste undersöka mig, vi slänger ut både min mamma och pojkvännen.
HOn ber mig sära på benen. Just i det ögonblicket höll jag på att dö! Både från värken och från vad som skulle ske.
Jag har aldrig gjort en gynekologisk undersökning förut och tanken på att nån ska peta mig där nere kändes för jävligt. Men jag lät henne göra det iaf…går ju inte komma undan. Hon måste se om jag är öppen något. Jag börjar störtgråta! Jag pallar inte det! ber henne att sluta. Hon frågar mig om något hemskt hade hänt mig, jag säger nej. Tycker det är bara obehagligt och det gjorde ont också. Jag har väldigt svårt att slappna av. ÄR man inte avslappnad då gör det ONT. Borde hon ju också förstå.

Hon säger att hon inte kan göra något utan att hon undersökt mig, jag säger till henne att jag inte vet vad jag ska göra! Hon verkade redan irriterad på mig redan efter hon tittat på CTGn. Jag gillar inte henne.
Hon ber oss gå och äta i sjukhusets restaurang och sedan komma tillbaka om en timme eller två, och kanske då går det lättare att undersökas. Tanken att vistas i en restaurang bland massa folk skrämde upp mig ännu mer. Kändes som ingen lyssnade på mig och vad jag ville. Vi gick dit iaf, beställde mat. jag hängde mest på killens axel vid sammandragningarna och gömde mitt ansikte som visade hur ont det gjorde.

13.20

Vi sitter på restaurangen och den är halv full, min mamma och killen äter upp sin mat medan jag fortfarande petar i min för att ha något att koncentrera mig på. Var inte sugen på mat. Från alla håll tittar människor på mig när jag torkar bort mina tårar.
(en kvinna som håller på och öppnar sig BORDE FAN inte gå och äta på en restaurang)
jag ville ut från restaurangen, och så vart det. Vi sätter oss på en bänk utanför sjukhuset i solen. Värkarna kommer och går
Vi sitter där ett tag, jag vill inte tillbaka! Jag visste vad som väntade mig. Blev tvungen att gå tillbaka iaf!!!!!!

Förlossningen

Då var vi tillbaka, jag fick gå in i ett annat rum, där satte en annan BM (hon såg trevligare ut) igång CTGn och sa att vi skulle vänta en kvart eller två. Hon kom tillbaka efter 45min(ca) hon tittade på pappret som CTGn skrivit ut och sa att värkarna var 8min emellan. Även hon ville göra en gynekologisk undersökning på mig för att se hur mycket jag öppnat mig. Jag vägrade först men gav upp. Det måste göras intalade jag mig själv. Med mamma och killen vid min sida för att peppa mig trodde jag att det skulle gå bättre. Men icke! jag skrek som en stryp gris, även den här BM sa att det inte alls gör ont utan bara obehagligt. Men varför gör det ont på mig??? är jag onormal??. Jag fick gå runt lite efter kontrollen och vi hamnade tillslut i besöksrummet där det fanns kök och tv.
Jag ville inget hellre än att gå hem och ha ont där, jag ville inte ha nå fler hemska kontroller och jag pallade inte ryggvärken. jag var bestämd på att åka hem men pojkvännen ville ha mig kvar där. Jag säger till Bm att jag vill hem och hon ber mig vänta tills vi kollat CTGn igen. Och så blev det. När de kollat igen, kommer en annan sköterska in och säger att det är bäst att jag stannar kvar över natten eftersom jag är 4cm enligt BM som gjorde kontrollen. Blev jätte förvånad eftersom hon sa att det inte gick att kolla för jag stretar emot.

19:00

Blir tillfrågad om jag ville ta ett bad, jag tackade ja till badet. Det var skönt att få bada men jag slappnade inte riktigt av där heller. Men skönt iaf! Hade i någon lavandelolja som luktade super gott i hela badrummet♥ badet blev störd av mina ständiga besök på toaletten.

21:00

Inga fler vaginala kontroller gjordes (tack och lov) min mamma valde att åka hem och skulle komma tillbaka på morgonen. Pojkvännen gick för att köpa sig mat (vi hade planerat dåligt med hans mat,osv) båda gick till besöks rummet och han åt maten han köpte, och jag bredde en macka till mig. Var inte alls hungrig! Går ju inte äta när man har ont juh. Från rummet hör vi en annan stackare med sina värkar som skriker jätte högt. Jag känner hennes smärta säger jag till killen.
Vi promenerade ganska mycket fram och tillbaka, det gick bra tills värken kom. Både killen och jag tyckte att dagen har gått otroligt fort! Killen min sover mellan mina värkar, han kliver upp då jag ber honom massera ryggen. Det ända som hjälpte mig något just då. hemska värkar =(

14/6 – 2011 02.00

Min bm (Kristina)som var med under förlossningen kliver in, hon ber mig prova lustgasen och det gör jag. Jag var lite mot det hela i början. Trodde att det skulle förvärra illamåendet jag redan hade. Hon tar en mindre dos och det hjälper inte så mycket. Jag försökte iaf. Hon pratar med mig och epiduralen, spruträdd som jag är (rädd fan för allt) nekar först men tackar inte nej till den heller. Hon säger att det inte kommer göra jätte ont och att det kommer göra att mina värkar känns mer behagliga. Killen försöker övertala mig också. Jag säger till slut att jag vill ha sprutan. Stod inte ut med värkarna längre, dom tröttade ut mig.
Kristina kommer tillbaka och sätter in en kanyl i min vänstra hand medan jag tittar djupt i killens ögon. Vi pratar om resor som vi kommer att åka på någon i framtiden och jag glömmer helt bort att hon nålar mig i handen. Det går fort och jag känner mig jätte stolt och tacksam för bådas hjälp och uppmuntran. Det går inte länge förens läkaren är på plats i mitt rum han hade också med sig en assistent vid namn Anna. Jag måste ju få sprutan i ryggen också, är ju inte över än!
Han ställer frågor om min hälsa och sedan sätts det igång, jag var lugn. Jag var tvungen att genomgå detta. Jag gör allt som jag blir tillsagd, tittar djupt i killens ögon igen. Detta får mig att glömma allt som sker runt om kring. Innan han ens hann börja så får jag en värk. Dom väntar tills den är över sedan sprutar han in två gånger i ryggen. Det känns men var inte så farligt.
Han säger att det tar ungefär 20-25min till det börjar verka, jag känner att det redan börjat!

Jag känner absolut ingen smärta längre! jag njuter! jag är äntligen avslappnad och kan le! Killen går och lägger sig på en  sån där kudde (vad det nu kallas) hans jobb är nästan gjord. Jag vilar också litegranna.
Dosen jag fått skulle hålla ca 2 timmar ( eller vad det nu var, kommer ej ihåg) Anna kommer in var 15min för att kolla min blodtryck, och det visar att allt är okej.

03.30

jag larmar, Kristina kommer in. Jag säger att värkarna börjar kännas igen och hon väntar lite med att ge mig en ny dos. Hon säger också att hon ska lägga in en dropp som påskyndar förlossningen. Det gick inte så långt efter hon satt in droppen som jag säger lite i smyg att jag kissat ner mig. Eller kan det vara vatten som gått? Kristina tittar på mig med ett leende och säger, Ja det kan det också vara.

Hon går ut, vattnet forsar också ut.Och killen står vid min sida.

Jag larmar igen, klockan var lite strax över fyra. Kristina kommer in med Anna och jag säger till dem att jag känner en tryck mellan benen. Får veta att det är snart på gång. Barnet vill ut. Dom båda går ut ett tag och killen o jag väntar. Sedan kommer dom tillbaka med ett bord fyllt med grejer. Kristina berättar vad som kommer att ske den närmaste timmen och visar mig en sugklocka.  Det första jag märker var omkretsen på den där jäkeln och undrar hur den skulle få plats fast, i det ögonblicket så vill man bara få allting gjort så man brydde sig inte det minsta om vad de stoppar in i en.Hon tittar och säger att hon ser barnets huvud och att den hade mycket hår♥

Dom kollar till maskinen så att allt står rätt till, och det var snart för mig att krysta, tyckte inte det gjorde alls ont. jag var ju bedövad. Kände knappt av att jag hade mina ben. Jag krystar vid varje värk. Killen säger att inom 2timmar så har vi bebisen. Jag ber honom att inte räkna timmar. Man känner sig mer pressad då. Han nämner också vid en krystning att vi kommer genomgå detta 5gånger till. Vid det här laget ville man inget mer än bara skicka ut honom. Det gjorde inte ont vid krystningar, kände ju inte av något men att nämna ännu en graviditet som slutar i förlossning är inte det bästa vid den tidpunkten. Jag talade om att det kändes som man skulle klämma ut en ordentlig nummer 2 och att jag hade tur som tränat flera månader innan haha. Så kul hade vi i förlossnings rummet, ingen snack om saken. Det började klia på magen, men det hör till bedövningen. Jag svettas som en gris, sängen var jätte blöt av mitt svett! fräsch man kände sig då!

Jag tar i vid varje värk, det går men det går rätt segt så bm säger att sugklockan skulle hjälpa så att barnet kommer ut fortare, den skulle hon fästa på barnets huvud. Lät hemskt i mina öron men jag lät henne göra det. Ju fortare den kommer ut ju fortare kommer jag ha bebisen i mina armar. Efter några krystningar så kom huvudet ut. Jag säger till killen att han inte får titta där, Barnmorskan säger – ”men han har väl sett förut?” och ler, jag säger: ” ja men inte med en bebis huvud mellan bena” båda barnmorskorna skrattade. Alltså, jag vill inte se ett huvud mellan benen och pojkvännen ska inte heller. Efter ännu en krystning kommer kroppen ut och Kristina lyfter upp barnet och jag tittar och ser att det är en FLICKA. Hon tittade ut klockan 6.49 – 14 juni 2011. Blir förvånad först, fattar inte det jag såg. Trodde jag såg fel, vi alla trodde att vi skulle få en pojke. Vi var inställda på det. Jag blev stört glad! Kristina torkar av bebisen och lägger henne på mitt bröst. Hon började suga direkt min fina bebis. Hon var såååååå liten!♥ Jag var fortfarande i chock, fattade absolut ingenting. Barnmorskorna var så glada över att allt gått bra och säger till mig gång på gång hur duktig jag varit. JAG? duktig? skulle aldrig klarat mig utan dem eller min pojkvän!! jag talar om det för dem som om det också gjort krystnings jobbet åt mig. Tacka GUD för ryggbedövningen! Killen klipper navelsträngen och Anna tar en bild. Pojkvännen tar också en bild på moderkakan =) den ville jag ha bild på. otroligt coolt att min bebis legat där inne i så många månader =)

Killen ringer min mamma och sina föräldrar, han berättar att vi fått en flicka. Dom skyndar sig till förlossningen. Dom kommer in och tittar på bebisen, hon ligger fortfarande på mitt bröst. Kristina säger att jag behöver sys, – gör vad du vill tänkte jag =) jag har min bebbe nu. Inget spelar roll längre. Hon var så fin min flicka. Med blod och allt hehe. En annan barnmorska kommer in, hon ska jobba dag. Hon ville avlösa Anna och Kristina. Men Kristina ville avsluta jobbet =) dom var underbara mina barnmorskor =) Båda gratulerade oss och vi fick kramar av dem♥