Du Och Jag Och Två Barn

Idag går vi in i v32! 8v kvar till bf!

Dagarna flyter nästan förbi, det går fort! Jag känner mig allt tyngre och tröttare. Svårt att gå längre sträckor.
Speciellt när bebisen ligger konstigt i magen och trycker neråt (svårt att förklara) känns som att den vill ut redan nu!
Man får en (jag- kommer -kissa- på- mig -nu)känsla, och det är inte roligt när man redan gått ut genom dörren och ner för trapporna från 3dje våning. Mina fötter och ben är tunga som tegelstenar även om jag använder mina stödstrumpor. jag avlastar mina fötter när jag sover, har en kudde under. Och en kudde mellan benen. Sedan använder jag en extra hög kudde att sova på eftersom jag ofta är täppt i näsan och har svårt att andas på nätterna så fungerar en hög kudde. Imorse vaknade jag av huvudvärk och ont i nacken så jag måste ha legat konstigt med huvudet.

Snart är bebisen här ju, snart är allt över. Snart får man träffa plutten som sparkar sönder mig i magen. Sparkarna gör ont men mest känns det obehagligt, speciellt när den ska sparka på sidan av magen..nästan bort mot ryggen. Det är som att den trycker sig ut. Har ingen aning om hur bebisen ligger, enligt BM så har den lagt sig med huvudet neråt, borde den inte ha sina fötter och ben uppåt? Jag fattar ingenting! hursomhelst så blir bebin allt starkare. Sa till killen att den här bebisen kommer bli en stor en.
När den ”putar” ut med kroppen kan jag uppskatta en längd på barnet hehe, man kan nästan hålla i den! Killen och jag är inte så där jätte långa så bebisen blir väl inte så där jätte stor heller.