Känns redan som vi varit här en evighet, men det har bara gått någon vecka och det är många veckor kvar. Vi var upp till våran lägenhet för att hämta saker vi inte hunnit ta med oss, men allt var inpackat under plast så vi har inte pillat något med det. Tex är nästan alla våra krukväxter kvar, väldigt sorgligt, mina fina blommor liksom. Hade kunnat ta ut dom men de ligger i barnens rum och undertäckta tillsammans med alla deras grejer. Vill inte få damm på leksakerna osv..
Vi frågade kvartersvärden (som låste upp åt oss – vi får ej gå in i lägenheten själva) om hur länge det kan ta ” räkna att det kommer ta upp till 9 veckor” Alltså 2 månader. Det känns ju inge vidare att inte få tillgång till alla sina grejer på så lång tid, vi har inte kunnat få hit alla grejer där vi är nu, dels för att det inte får plats och dels för att vi räknade med att få komma in där. I alla fall på helgerna. Känns ju sådär! =( . Sedan hängde vi inte alls med i deras planering kring allt detta för det finns flera hundra andra saker att tänka på samtidigt.
Vi skulle ha flyttat till en redan renoverad lägenhet innan, för att slippa allt detta krångel, Vi sover ju också skit dåligt i sängen som ingick i evakueringslägenheten. Barnen tycker också fläktarna låter för högt.
Men jaja, På nåt sätt överlever man detta också,
Senaste kommentarer